DNA-teknik blev viktig grävmetod

Tv-reportern Lisa Jarenskog och dna-släktforskaren Fredrik Mejster hade lyckats bekräfta den ena mer bisarra historien om spermiedonationer efter den andra. Bland annat att en läkare i Norrbotten i hemlighet hade inseminerat sin egen sperma i kvinnor som inte kunde få barn.

Men nu hade Uppdrag gransknings team en ännu vildare hypotes som de hade svårt att tro på själva. 

Bakgrunden var en gammal tidningsartikel där det framgick att Norrbottenläkaren hade en nyckelroll i ett rättsfall på 1980-talet. En frånskild man bestred faderskapet till en pojke med motiveringen att modern, medan de var gifta, hade inseminerats med spermier från en anonym donator. Läkaren, som hade behandlat kvinnan, intygade i domstolen att mannen inte var pojkens biologiske far.

Vem donatorn var berättade dock läkaren inte.

– Vi tänkte innan att det skulle vara det sjukaste i hela den här researchresan om vi kunde påvisa att läkaren satt i en rättegång och gjorde sin egen biologiske son faderlös, säger Lisa Jarenskog.

– Men så var det fullträff, tillägger Fredrik Mejster.

De slog fast faderskapet med dna-prov och kunde visa att läkaren på detta vis blivit pappa till minst sju personer.

Lisa Jarenskog och Fredrik Mejster berättar historien när Scoop intervjuar dem om det prisbelönta grävet i kategorin etermedia riks dokumentär. De vann sin spade tillsammans med SVT-kollegan Nadja Yllner.

Lisa Jarenskog och Fredrik Mejster tog med sig en idé från sitt arbete med SVT:s faktaprogram Genjägarna, och gick med den till Uppdrag granskning.

– Vi sålde in att vi skulle reda ut varför ett antal donatorbarn i Sverige inte hade fått ut de uppgifter de enligt svensk lag har rätt till, säger Lisa Jarenskog. 

Sedan 1985 har alla donatorbarn rätt att få veta vilka som är deras biologiska pappor.

Under arbetet med Genjägarna fick de upp ögonen för Emelie, född 1986, som ville ta reda på vilken donator som var hennes biologiske far. Men på sjukhuset i Halmstad, där Emelies mamma hade inseminerats, hade man ingen uppgift om fadern. Genom dna-prov och mödosam släktforskning hittade de Emelies biologiske far i Halmstad. Det märkliga var att han inte hade varit spermiedonator. Däremot hade han och hans dåvarande fru utretts på sjukhuset för barnlöshet.

Det första programmet (det blev fyra) genererade en rad tips. När en syskonskara på tre, även de i Halland, hörde om fallet Emelie anade de oråd. De blev till genom spermiedonationer och hade funderingar kring vilka som var deras biologiska fäder. Genom dna-släktforskning kunde Fredrik Mejster visa att de tre män som sjukhuset sagt var donatorer inte stämde i något fall.

Den behandlande läkaren påstod att det fanns en pärm med alla uppgifter, men den har ingen sett och själv gick han därefter bort. Fallet med Emelie och syskonskaran gör att en annan förklaring ligger närmare till hands: att läkaren stal spermier från barnlöshetsutredningar och använde till inseminationer på andra kvinnor. Sex fall har avslöjats i Halland.

Uppdrag gransknings team hade trott att de skulle upptäcka slarv eller dokumentationsfel på sjukhuset, men stötte på ”ett pärlband av små chocker” för alla inblandade, säger Lisa Jarenskog.

De utgick från att sjukvården ändå skulle ha följt regelverket, att donatorer varit frivilliga och att faderskapsbeskeden inte skulle komma som en chock.

– Men så hände det som var skandalen, att vi ringer män gång på gång som är levande frågetecken. Som slår ifrån sig och säger att de aldrig har varit donatorer. Och som i samtliga fall, visar det sig, har varit på sjukhuset i ett helt annat syfte: att själva bli föräldrar, säger Lisa Jarenskog.

En annan oväntad omständighet var att skandalen i Halmstad hade en gemensam nämnare med en historia på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Där hade Halmstadsläkaren tidigare studerat och som läromästare haft Carl Gemzell som ledde ett arbetslag med några av världens främsta fertilitetsexperter på 1960- och 1970-talet. Gruppen behövde frivilliga till sin forskning och fann värnpliktiga i staden som ville dryga ut den magra lumpenkassan.

För att granska det kopplades SVT-kollegan Nadja Yllner in.

– Hon gjorde det stora jobbet med att försöka ringa nästan alla de här, nästan 600 namn, säger Fredrik Mejster.

Det var värnpliktiga från åren 1969–1973 som de hade hittat listor på. Bland alla dessa fann journalisterna 16 män som hade donerat sperma – i forskningssyfte. Absolut inte för insemination. ”Aldrig i livet att jag hade låtit det ske i så fall”, sade exempelvis en man som inte ville medverka i programmet, berättar Lisa Jarenskog.

De lyckades belägga att tre av männen hade fem biologiska barn som de inte kände till.

Tyvärr finns ingen ansvarig som vill eller kan svara på varför de inblandade läkarna bröt mot alla etiska regler. En välvillig tolkning är att de i brist på frivilliga donatorer ville hjälpa barnlösa par. En mer krass förklaring är att det gagnade deras karriärer, inte minst i fallet med forskarna i Uppsala.

Utöver modern dna-teknik, släktforskning och traditionell journalistisk research har det varit nödvändigt att bygga upp förtroende hos de berörda, att ta sig den tiden och vara djupt inkännande.

– Man kommer inte så mycket närmare en människas privata sfär än med barnlöshet och fertilitet, spermier och ägg, säger Fredrik Mejster.

Vissa personer, som inte känt till sitt faderskap, kunde först vara helt avvisande. Men när journalisterna följde upp dem hade de processat beskedet och blivit mer nyfikna, och i vissa fall också velat träffa sina barn, berättar Fredrik Mejster.

Lisa Jarenskog fyller i:

– Som journalistisk metod är envishet inte att underskatta.